Hjärnforskningen har under de senaste 10 åren fullkomligt exploderat och bidragit till nya förklaringsmodeller och forskningsfält inom en rad olika discipliner. Men vad kan den moderna neurovetenskapen lära oss om ledarskap? hur vi uppnår mål? hur vi får stimulerade medarbetare som trivs? hur vi håller motivationen uppe?
Inom den skola som kommit att kallas neuroledarskap ägnar man sig åt precis dessa frågor.
Detta är ett relativt nytt fält, men här är två exempel på vad ledare kan lära sig från neurovetenskapen:
Att sätta och uppnå mål
Att sätta upp mål och sedan se till att dessa uppnås dessa är tveklöst en av ledarens viktigaste uppgifter. Men som alla vet är de övergripande målen sällan enkla, utan kräver strategier på flera nivåer.
Målet att skriva en bra roman, till exempel, utgörs av en hel uppsjö av mål på olika nivåer. Längst upp finns kanske ett mål att påverka människor och samhällsdebatten i en viss fråga, längre ner kanske hur en karaktär eller en viss scen ska utformas för att berättelsen ska bli engagerande, ända ner till hur enskilda meningar bör utformas. Målen på de högre nivåerna är de som skapar motivation men för att dessa ska kunna uppnås måste även målen på de lägre nivåerna uppnås.
Vilken ledare som helst kan känna igen sig i det här. Att leda ett framgångsrikt företag består, precis som ett romanbygge, av mål på olika nivåer som alla kräver sitt speciella fokus och arbete. Enligt Robert Spunt och Matthew Lieberman, forskare vid Cal Tech UCLA, utgörs övergripande mål ofta av komplexa mentala hierarkier, där olika delar av hjärnan samverkar med (och ibland motverkar) varandra.
I en studie lät Spunt och Lieberman deltagarna titta på filmer där människor utförde olika vardagliga uppgifter, såsom att borsta tänderna eller läsa tidningen. När deltagarna fokuserade på hur något gjordes aktiverades helt andra delar i hjärnan än när de fokuserade på varför något gjordes. Men det studien främst visade är hur svårt det är för vår hjärna att göra båda dessa saker samtidigt.
Lärdomen man kan dra från det här som ledare är att det är viktigt att kunna flytta sitt mentala fokus från varför-frågor till hur-frågor, och sedan tillbaka igen, för att undvika att fastna.
Att skapa trygghet
Enligt hjärnforskaren Parisa Zarnegar, i en artikel i senaste numret av Personal & Ledarkap, visar den moderna hjärnforskningen att trygghet är en grundläggande förutsättning för att vi ska kunna göra ett bra jobb.
Om vi blir hårt kritiserade eller orättvist ifrågasatta av en medarbetare eller chef aktiveras amygdalan, en av de mest primala delarna av vår hjärna som ska hjälpa oss att undvika sådant som är farligt. Vi får då svårt att fokusera på vårt arbete. Vi vill bara fly undan.
Zarnegar trycker även på det faktum att hjärnan, till skillnad från vad man ansåg för bara 20-30 år sedan, i högsta grad är formbar. Enligt Zarnegar är det därför viktigt att arbeta på att skapa nya positiva spår. När vi möts av ett leende eller får en kram utsöndras oxytocin i hjärnan som ger en känsla av välbefinnande.
Genom att uppmuntra nya idéer och initiativ från medarbetare med en Ja, och… attityd snarare än en Nej, men… attityd kan en skicklig ledare skapa trygghet och en miljö där medarbetare känner att de vågar komma med nya idéer och förslag.
Så ge era idéer en kram, även de som ter sig märkliga.