Vi var många som blev tagna av Fredagsföreläsningen senast. Lars Hedman från Zimmer gav oss en historisk odyssé över hur vi människor sett på våra kroppsdelar genom århundrandena och var forskningsfronten ligger just nu.
Det blev ganska klart att det inte enbart går att lägga ett tekniskt eller medicinskt perspektiv på ”reservdelsmänniskan”. Det känns som att de kommande stegen först ska tas när de etiska och humanistiska gränsdragningarna känns moraliskt försvarbara och inte minst förankrade i samhället.
While the digital revolution transformed ”what we do”,
The future medical revolution will transform ”who we are”
Sedan kan man ju inte undgå att fascineras av de möjligheter som det senaste inom stamcellsforskningen lyckats med, nämligen att ”backa” cellernas utveckling. Lite grovt tillyxat kan man säga att vi inte bara stoppar tiden utan även vrider den tillbaka.
Den avslutande korta filmen som visade att man idag ”rutinmässigt” på några timmar kan skriva ut en helt funktionsduglig njure där bläcket är celler fick oss alla att tänka – Dettta är ju inte science fiction, detta är ju här och nu.
Ur ett innovationsperspektiv är det intressant att se hur samarbete världen över mellan olika forskare på kort tid kan resultera i enorma framsteg då allas kompetens kommer till tals.
Vad skulle ett sådant samarbete kunna åstadkomma om det applicerades på flera områden, svält och katastrofer kanske?