Kan vi inte sluta använda the K-word enbart för musik, dans, teater, film, illustration, konst, skrivande, slöjd, media, design, foto och mode.
Fortfarande envisas tex de statligt finansierade institutionerna (ingen nämnd ingen glömd) med att sätta likhetstecken mellan kreativa näringar och det konstnärliga.
Kreativitet, och framför allt kreativt tänkande är än mer aktuellt och nödvändigt när det handlar om tunga industriprocesser, förvaltning av fastigheter, förbättring av hälso – och sjukvård och inte minst när det gäller att planera hållbara miljöer (läs städer) att leva och verka i.
Ju fler begränsningar och ramverk, lagar, regler, mentala låsningar, ålderdomliga strukturer osv ju mer behövs det ju det kreativa för att ta sig från ett läge till ett annat.
De är det verkligt kreativa näringarna, det är här det behövs nytänkande och det är här effekten kan bli enorm. Vad händer om Närhälsan, när den nu avregleras, använder modevärlden som inspiration för sin affärsmodell. En ny kollektion varje halvår, vad innebär det när det gäller att ta hand om sjuka medmänniskor?
- Vi lyssnar och använder din feedback kära patient
- Du kan skicka ett mail med en enkel fråga och faktiskt få svar samma dag
- Du slipper dra Hela min vårdhistoria vid varje besök
- Du kan räkna med att bli kontaktad när mina provsvar finns tillgängliga
- Hälsar kirurgen på Dig också, före och efter operationen
Om vi för ett ögonblick vänder på det och betänker att i den uppgående solens land så får läkaren betalt när du är frisk, inte sjuk. Det är läkarens ansvar att du är frisk. Är du sjuk har hen misslyckats och du slipper att betala. Vad skulle det innebära för Närhälsan tex?