Något som diskuterats flitigt inom historieforskningen de senaste tio åren är det som brukar kallas ”kontrafaktisk” forskning, där man inte behandlar det som hänt utan det som kunde ha hänt. I den här typen av forskning ställer man sig frågor som Vad hade hänt om Churchill inte förklarat krig mot Tyskland? och så försöker man svara på frågan med hjälp av hypotetiska resonemang.
Motståndarna till metoden ser det som slöseri med tid. De menar att vi har fullt upp med att analysera och förklara det som vi faktiskt vet hände. Men förespråkarna har sett det som ett sätt att öva sin analytiska förmåga och generera nya idéer och förklaringsmodeller. Eftersom man bara har hypotetiska scenarier att argumentera utifrån blir blir resonemanget mer abstrakt, vilket kan leda till nya insikter och hjälpa oss förstå det som faktiskt hände på nya sätt.
Vad har då det här med kreativitet att göra?
Keith Markman, forskare vid Ohio University, intresserade sig tidigt för den här typen av metoder, där man ställer sig frågan Vad hade hänt om….?, och sedan använder detta som utgångspunkt för att diskutera. Det han ville ta reda på var om ”kontrafaktiskt tänkande” kan ha en positiv inverkan på kreativitet och förmågan att lösa problem. I en studie från 2007, där deltagarna fick svara på frågor om olika sorters kontrafaktiska scenarier, kunde han visa att det laterala tänkandet stimulerades av den här typen av övningar.
Enligt Markman beror det här på att den här sortens frågor öppnar upp vad han kallar det expansiva tänkandet och gör problemet mer abstrakt. Detta gör det lättare att flytta runt olika delar och testa nya kombinationer. Vi blir helt enkelt mindre hämmade i vårt tänkande och kan därmed hitta nya lösningar. Dessutom är det ju inte lika lätt att bli slagen på fingrarna av någon som säger att Så här ligger det till. Så länge man rör sig i ett hypotetiskt landskap kan man ju inte ha fel. Det är kvaliteten på idéerna, och de resonemang man för, som räknas.
Hur var det med det analytiska tänkandet då? Påverkades det också positivt? Här hittade forskarna något intressant. När deltagarna ställdes inför frågor kring ett kontrafaktiskt scenario där man lagt till händelser (alltså det som faktiskt hände + nya händelser), var svaren ofta mindre logiska och mer kreativa. Men om man istället plockade bort händelser och frågade frågor som Vad hade hänt om inte detta och detta hade hänt?, tenderade svaren att vara mer logiska.
Forskarnas förklaring var att ju färre element ett problem består av, desto mer börjar vi tänka kring hur de olika delarna hänger samman. Vi blir mer analytiska i vårt tänkande. Om vi istället börjar lägga till saker och får fler impulser, blir det snabbt för komplext för att vi enkelt ska hitta logiska svar. Men vi vill ju ändå gärna komma med svar. Och då måste vi testa oss fram, vilket resulterar i fler, och mer kreativa, idéer.
Enkelt uttryckt: Vill du stimulera ditt analytiska tänkande, förenkla och ta bort, vill du stimulera det laterala tänkandet, lägg till och för in nya impulser.
Utan många idéer får man inga bra idéer! Det är ett av våra motton på Realize. När vi arbetar med kreativa utmaningar tillsammans med våra kunder använder vi oss av en process med flera steg. De första stegen handlar om att vidga tänkandet och få ur sig så många idéer som möjligt, utan att fundera så mycket på om de är bra eller inte. Frågor som Vad hade hänt om…? är ett av alla de verktyg man kan använda sig av för att boosta kreativiteten. Först när vi har en uppsjö idéer, går man vidare till nästa steg, där man skalar bort, utvärderar och bedömer idéerna enligt vissa kriterier. För målet är ju inte bara att få en massa kreativa idéer, utan att hitta de där idéerna som är både kreativa och genomförbara.
Vad hade hänt om ni spenderat en dag i Idefabriken och jobbat med era kreativa utmaningar med några av Sveriges mest erfarna kreativitetskonsulter? Vem vet, men det finns det finns ju ett enkelt sätt att ta reda på det! Ring oss på 031 – 760 54 00, eller maila, så berättar vi mer om vad vi kan göra för ert företag.