I boken The Reciprocity Advantage, sätter Bob Johansen och Karl Ronn, fingret på ett fenomen som kommit för att stanna, nämligen crowdsourcing. Begreppet, som myntades 2006 i en artikel i tidningen Wired, beskriver en process där företag tar hjälp av stora nätverk oline för att outsourca mycket av de arbete som tidigare utfördes av anställda, för att göra processen mer effektiv och billigare. Man skulle kunna kalla det outsourcing 2.0.
Johansen och Ronn är med och driver i Institute for the Future i Silicon Valley och anlitas flitigt av de största företagen i USA för deras förmåga att sätta in teknologiska trender i ett större, globalt perspektiv. De ser crowdsourcing som del i en större trend, där företag allt mer bryter ner traditionella gränser mellan ”företaget” och världen omkring och experimenterar med nya sätt att jobba tillsammans med andra.
Eftersom crowdsourcing är helt beroende av stora nätverk, hänger fenomenet tätt samman med teknik-utvecklingen. Människor i stora delar av världen är fortfarande inte uppkopplade och står därmed utanför många av de internationella nätverk som vuxit fram de senaste åren, såsom Facebook, Twitter och Instagram, för att bara nämna några. Den generation som brukar kallas the digital natives, alltså de som växer upp idag och lever stora delar av sina liv online, växer snabbt, kommer vilket öppnar upp helt nya möjligheter att crowdsourca globalt.
Ta oDesk, till exempel, en tjänst som låter en outsourca olika ”sysslor”, såsom en logo-design, hjälp med bokföring eller utveckling av en mjukvara. Tjänster som den här växer upp som svampar.
Hittills har crowdsourcing mest förknippats med företag inom IT, men mekanismerna är lika användbara om man håller på att utveckla en ny app som när man arbetar med sociala utmaningar.
FN:s flyktingorgan UNHCR är ett bra exempel. De använde sig nyligen av Spigit Engage, en innovationsplattform för storskaligt samarbete, för att hitta bättre sätt att integrera flyktingar i nya samhällen. Istället för att hålla detta internt, bjöds en rad olika intresseorganisationer och andra av FN-partners, såväl som flyktingar själva för att tillsammans utveckla nya idéer tillsammans.
Men det här är bara början. The Times egen David Finkelstein skrev nyligen att crowdsourcing skulle kunna göra våra politiker överflödiga. Anledningen till att vi har politiker är att våra samhällen helt enkelt blev för stora för att alla skulle kunna vara med och fatta varje beslut. Internet och avancerade crowdsourcing-verktyg gör det möjligt att låta alla medborgare vara med och fatta beslut. Vad skulle det kunna få för konsekvenser?
En aspekt som ofta glöms bort när man pratar om crowdsourcing är den kreativa. Anledningen till att fler och fler företag runtom i världen använder sig av crowdsourcing är inte bara att det kan snabba på produktionsprocesser och sänka kostnader, utan att det öppnar upp innovationsprocessen genom att fler människor, alla med sina unika erfarenheter och perspektiv, deltar i det skapande arbetet. NASA har till exempel använt sig av crowdsourcing för att hitta sätt att omvandla all den kunskap och teknik de tagit fram genom åren till produkter alla, och inte bara astronauter, kan få nytta av. Det är lite som att bjuda in kvarteret till sitt garage. Det är alltid någon som hittar något användbart bland allt bråte och får en idé.
Vi på Realize har länge vetat att ju fler som deltar i innovationsprocessen och gör sig av med strikta hierarkier, desto fler, och mer annorlunda idéer får man fram. Och för att hitta de riktigt bra idéerna behöver man just många och annorlunda idéer. Boka in en dag nu hos oss på Idéfabriken, och upplev hur det är att arbeta tillsammans med era kreativa utmaningar i en stimulerande miljö och enligt en tydlig, och effektiv, process. Ring oss nu på 031-7605400, eller skicka ett mail, så berättar vi mer om vad vi kan göra för ert företag.