Tänk dig att ni sitter fem olika personer runt ett bort. På bordet står ett komplext föremål. Alla har fått ett papper att med egna ord skriva ner vad som står på bordet. Ni ska sedan titta på varandras lappar och jämföra svaren.

När människor kommer från olika bakgrund, utbildning, värderingar, kommer beskrivningarna vara olika. Varje person ser något som den andra inte ser. Varje person bär på kunskap som de andra inte gör. Varje person i en heterogen grupp kan bidra med ett nytt perspektiv. Detta är alltså att föredra vid brainstorm för att få så många olika idéer som möjligt.

Olikheter i heterogena grupper kan starta tjafs
Det beror på just meningsskiljaktigheter. Ofta kan det verka som att ingen kommer överens och allt går åt skogen. En del chefer och ledare vi har arbetat med har just uttryckt att de inte vill arbeta med heterogena eller s.k. cross-functional groups. Anledningen är att de bara blir en massa tjafs.

Problemet är att det tar längre tid att komma igång med de bra idéerna i heterogena grupper. Det beror på att man inte känner de andra och känner sig inte bekväm. Men det ska inte vara bekvämt att hitta nya idéer. Hjärnan är van att ta de intränade tankebanorna, men vi ska låta den få jobba lite extra.

Homogena grupper kommer igång snabbare men är mindre kreativa
Sitter man och brainstormar med ett gäng som delar samma språk, samma värderingar, och kanske t.om. samma slags bil, ja då kan man vara säker på att man får samma slags idéer. Man trivs i varandras sällskap, känner sig trygg och kommer således igång snabbare. Men den kreativa potentialen sjunker avsevärt i jämförelse.

Checklista:

• Ta med olika människor från olika avdelningar
• Ha en tydlig frågeställning
• Se till att det finns gott om tid
• Se till att det finns en tydlig process för idéskapandet.

Ta därför med cheferna, säljavdelningen, marknadsavdelningen, produktionsavdelningen och varför inte städarna? Se bara till att ni har gott om tid och en tydlig process.

Hjärnan är ett självorganiserande system
Den strävar efter att slösa så lite energi som möjligt. Och det åstakommer den genom att tänka i samma banor som den tidigare är van vid. Precis som en utstakad stig i skogen är den lättare att följa än att trampa upp en ny. För att komma ur dessa banor behöver den kreativitetsverktyg som provocerar och knuffar tanken långt ut och skapa nya nervsynapser.

Genomsnittshjärnan är

• BRA på att känna igen
• HYFSAD på att komma ihåg
• DÅLIG på att komma på nytt

När du hört om en ny idé känner du lätt igen dess egenskaper, du kanske har ett vagt minne om vilket företag eller person som ligger bakom den, men du skulle troligen inte själv kommit på det. Av den enkla anledningen att hjärnan är otränad och ovan vid att tänka nytt.

Precis som på gymet – träning ger resultat
Genom att i vardagssituationer tänka, ”hur kan jag göra detta på ett annorlunda sätt?” kan man träna upp kreativiteten och vänja hjärnan vid att försöka tänka nytt. Precis som vid styrketräning kommer det vara trögt och jobbigt i början, men snart är du igång. När du har vant dig vid detta kommer du plöja upp nya spår på löpande band. (Notis: Var med i Idéspelets veckovisa kreativa utmaningar, där du kan mjukstarta träningen.)

Självcensuren är en kreativitetsdödare
Nya tankar som är roliga eller annorlunda förkastar vi tyvärr som som fjantiga eller pinsamma. Ju mer nyhetsvärde desto mer censur. Och inte bara censur mot en grupp människor utan även mot sig själv. I själva verket är det de galnaste idéerna vi ska ta hand om. Skäms aldrig. Kom ihåg att idén bara är en idé – försök inte dyka upp med den perfekta lösningen på första försöket.

Behandla idén som ett barn – Låt den växa och formas
Ett problem är att vi människor är för snabba med att värdera en idé. Vi blandar ihop den med en lösning och således censurerar den innan den hunnit växa. En ide är en idé, och en lösning är en lösning – Ej att förväxla! En idé är som ett barn att ta emot med kärlek, positivitet och öppna armar – hur annorlunda den än är. Sen är det ditt jobb att uppfostra idén att bli bättre och bättre. Forma den till ett koncept, och till slut implementera som en lösning.

En generell formulering ger allmänna idéer.
En specifik formulering ger konkreta idéer.

Ju mer specifik fråga ju bättre svar och idéer

Frågeställningen i en kreativ process måste ruska om gruppen. Den måste vara spetsig, utmanande och precist formulerad. Ingen ska kunna leta bland sina erfarenheter och säga; Så här gör vi, det vet jag fungerar. Det är inte säkra svar som vi letar efter nu. Vi letar efter nya svar som gör det som redan är bra till något ännu bättre. Då måste vi ställa omöjliga frågor och kräva ouppnåeliga.

Intel krävde 10-dubblad prestanda i sina processorer på 90-talet. Efter att först ha slagit ifrån sig uppgiften femtio gånger svarade deras utvecklingschef; Ja men då måste vi göra det på ett helt annat sätt. Ja just det!

Läs också ”Varför-Hur-Hissen” – om hur du idéntifierar rätt frågeställning.

Tänk dig att du sitter på ett möte och brainstormar idéer om en kommande kampanj. Efter att du har inflikat med några tankar som besvarats med suckar, ett par ”Nej”, och en allmän negativ inställning känns det roligare att hålla tyst istället. I takt med att stämningen dödas kommer även potentiella idéer slängas innan de ens har hunnit växa till något användbart.

En enkel regel på möten där framtiden diskuteras är att byta ”Nej, men..” mot ”JA, och..”. Det vill säga att bejaka din kollegas idé och ta ansvar för att bygga vidare på den. Antingen så blir den bättre och bättre i den processen eller så dör den lite senare. Idéer i sig är helt ofarliga. De är inte bra eller dåliga, de är inte rätt eller fel. De är bara just idéer, som ni kan välja bort när som helst när det passar er. Principen i ett kreativt arbete måste vara nyfikenhet och låta de nya, annorlunda och konstiga idéerna få leva lite längre. Då är ”JA och..” regeln en hjälp på vägen.