I en studie nyligen genomförd av IBM, där över 1500 VD:ar tillfrågades vilken den enskilt viktigaste egenskapen hos en ledare är, blev svaret inte drivkraft, övertalningsförmåga eller organisationsförmåga, utan kreativitet. Men det är inte bara hos VD:n som kreativitet är viktigt, utan i hela organisationen. När du arbetar konstruktivt med att utveckla kreativiteten i er organisation för att ta fram nya lösningar och produkter som ger konkurrensfördelar måste vi kunna kvantifiera och mäta det kreativa.
Hur mäter man kreativitet? Och vad är det man mäter?
Fråga en person på gatan vad kreativitet är och du får förmodligen ett svar i stil med att kreativitet är förmågan att tänka utanför boxen och komma med många och galna idéer. Givetvis finns det ett samband mellan antal idéer och framgång. Helt utan idéer har man ju ingenting att jobba med. Men det finns ingen garanti för att ett stort antal idéer leder till nya lösningar och koncept, det beror på vilken typ av idéer man har. Idéerna kanske helt enkelt inte går att vidareutveckla och realisera, ligger allt för långt utanför ”boxen” eller inte är värda mödan för att de är för lika de idéer man redan har. Vi måste alltså på något sätt även mäta idéernas kvalitet.
Här blir det svårare.
För att få någon sorts signifikans räcker det inte att värdera om idén är ”bra” eller ”inte bra”. Idéer som är nydanande kanske vi inte ens förstår fullt ut och då klassificerar vi dem ofta som ”inte bra”. Vi behöver således fler och tydligare mått. Det finns generella mått såsom ”originalitet”, ”flexibilitet”, ”wow-faktor” osv. Det finns också hårda mått såsom ”genomförbarhet”, ”kundnytta”, ”patenterbarhet” osv. För att få någorlunda grepp om en idé behöver vi åtminstone 5-10 mått. Att hitta bra kriterier handlar mycket om vad det är man vill uppnå med den nya idén och inom vilken tidsram detta ska vara uppnått. Att hitta rätt kriterier är en konst.
En annan utmaning är tiden. Säg att vi valt ut 10 kriterier och bestämmer oss för att bedöma varje idé enligt dessa kriterier. En grupp på 10 personer kan lätt generera 500 idéer under en workshop. Om vi bedömer dessa idéer med 10 olika mått har vi 5000 bedömningar. Ett genomsnitt på 30 sekunder per bedömning ger då en tidsåtgång på 150.000 sekunder eller knappt 2 dygn där vi inte gör något annat. I praktiken kan alltså 1/2 dags idégenererande för en kreativ grupp resultera i en bedömning som tar uppemot 1 arbetsvecka. Och då har vi inte fattat något beslut eller vidareutvecklat idéerna.
Vi måste också fundera på om det verkligen är idéerna vi ska värdera för att bedöma om vi ökar kreativiteten. Det kanske är avsatt tid, antal skratt (eftersom skratt uppstår vid något oväntat) eller energinivån under möten. Även decentraliseringen av idébedömmingen kan vara ett viktigt mått. Om många får vara med och bedömma en idé, t.ex genom sociala medier, kanske idéer som annars skulle slopats ges en extra chans och blir något riktigt bra i slutändan.
Jens Nordberg, improvisatör och psykologstuderande, som just nu gör sitt exjobb för Volvo Advanced Technology & Research, lyfter även fram interpersonella faktorer som ett viktigt mått på kreativitet. Vid sidan av andra yttre faktorer, såsom lokalens utformning och vilka verktyg som används, är även mötet mellan människor av stor vikt. Om man hela tiden möter andras idéer med en Nej, men..attityd ”blockar” man idéerna och gör det svårt att vidareutveckla dem. Likaså ger möten där man bara bekräftar varandras ideér, även om de upplevs som väldigt trevliga, sällan några fördelar i längden. Det handlar alltså om att lära sig ett beteende där man istället möter andras idéer med en Ja, och… attityd. Då hamnar idén ”mellan” de som diskuterar och kan vidareutvecklas och växa.